Kanske kanske kan man somna. Gör ett försök men lär väl vakna om två timmar igen. Godnatt

Somna sent och vakna tidigt. Så är det när mina bra sömnperioder vänder till det sämre. Som jag skrev igår, hjärnan går på spinn och ögonen står rätt ut men kroppen är trött och slö. Perioderna brukar varva med några veckor om vartannat. Är så van nu så brukar kunna leva med det men när man har de där vakenperioderna och max sover två tre timmar per natt en tid så mår man inte bra i själen. Inte ens sömnmediciner fungerar då så det känns meningslöst att ta dem då.
Livet är vad det är, med upp och nedgångar, bara att gilla läget och ta det för vad det är för lägga sig ner och dö går ju knappast, och det vill jag inte heller så klart ;-)
Nu är jag uppsatt för Utredning, se vad jag lider av. Har ju misstänkt ADHD eller någon lättare form av Manodepressivitet då jag blir väldigt hyper inom mig. Förr blev jag väldigt depressiv med men de dalarna känner jag själv att jag kan hantera på ett annat sätt. Jag går inte ner lika djupt och jag självmedicinerar inget som förut. Så dalarna känns inte lika djupa för jag vägrar gå ner mig och gör det som måste göras ändå. Däremot drar jag mig undan och känner inte ens att umgås eller prata med folk. När jag är hyper sover jag knappt nåt, är igång från tidig morgon till sena kvällen, umgås eller pratar med folk i telefon hela tiden. Märker det själv så tydligt.
Jag har fått förklarat för mig att om man går med en odiagnostiserad ADHD så kan man utveckla en form av Manodepressivitet och det skulle kunna stämma bra in på mig och mitt beteende. Oavsett så skall det bli skönt att få utredningen gjort så att man vet, har man nåt eller har man inte, hursom så blir det lättare att veta om och varför man är som man är. Kan ju lika gärna vara en depression som kommer och går. Har man väl haft det en gång så kommer de och går lättare, kan ju lätt tolkas som något annat så svar vill jag ha oavsett vad de visar i slutändan. Skulle ta ett par veckor att få en tid, var inte så långa väntetider dit jag skall så det känns väldigt bra :-)
Var uppe innan maken idag och fick sagt hejdå innan han skulle iväg. Nu ligger jag i sängen igen, vaken givetvis, annars hade jag ju inte kunnat skriva. Hade tyckt det varit skönt att fått sova några timmar till för kroppen är kass men det är nog omöjligt. Höjde medicinen idag, dubbla, så nu på morgonen var första dosen sen ska nästa tas ikväll. Man kan bli trött av den så vem vet, kanske det hjälper en sova lite mer om nätterna, inte ofta en biverkning gör en glad, likadant med att man kan tappa matlusten av den med, jag önskar mig den hur sjukt det än låter. Då går jag ju ner i vikt för jag äter mindre, har ju nästan börjat hetsäta dygnet runt och det har satt sig som ett smäck på kroppen. Usch! Ogilla :-/ Nä, nu ska jag börja städa. Går ju inte att ligga här och glo.
Ha're <3

Fy vad jobbigt det är när man inte kan sova. Hjärnan är pigg och går på spinn men kroppen är trött och seg. Imorgon har jag tänkt dra igång på riktigt med träningen och då vill man ju vara pigg, så gott det går iallafall. Ska även höja och dubbla Sulfasalazinet imorgon så risken finns jag blir ännu tröttare då utan sömn. Vill inte ligga så soffan och jäsa mer, blir ju bara tyngre och tyngre. Ska ner tjugo kilo. Äta regelbundet och träna mer är planen, lättare sagt än gjort när man har ont i varenda led i kroppen. Ska köpa mig en stegräknare med, lättare att hålla koll på om man rör sig tillräckligt. Behöver en morot men inte hittat något än mer än att hälsan ska bli bättre och jag kommer i lite snygga kläder igen. Denna viktuppgång har gått fort, väldigt fort så jag har ju nästan alla smalkläder kvar. Provar ibland men det är ju deprimerande varenda gång man inser att det inte går, inte ens är i närheten. Känner ju i hela mig hur mycket tyngre det är att bara runt mig själv. Än är det ingen omöjlighet att gå ner, blir ju svårare och jobbigare ju större man blir, det är ju ganska logiskt men egentligen skulle jag kunna fixa detta på ganska kort tid om jag bara får tummen ur arslet och kommer igång. Någon speta vill jag ju inte bli, är ju 39år nu så den tiden är jag förbi men normalsize hade ju suttit fint. Det tråkiga är att brösten försvinner då, det är det enda som är positivt med att bli kraftigare, man får Pattar, D kupa nu, inte illa när man haft B hela livet. Men men man får offra vissa saker i livet ibland, man kan ju inte få allt ha ha ha ;-)