Så besviken! Trött på detta nu att gång på gång bli sviken. Försöker ha tro och hopp om en person i min närhet men blir ständigt besviken. Vet inte varför jag ens lägger ner någon energi i människan alls. Egentligen borde jag bara vända på ryggen och gå därifrån och sluta ge mer, sluta tro och hoppas. Man undrar hur många gånger man skall bli överbevisad innan man bara ger upp.
En del av mig har gett upp för längesen men ändå står man kvar av nån konstig anledning. Orkar inte ens bråka om det längre så långt har jag ändå kommit, nästa steg är väl att gå antar jag. Det kommer jag att göra, vänta och se, jag har en gräns och när den till hundra procent är nådd så går jag utan att se om. Gjort det förr och aldrig ångrat mig. Både med vänner, släkt och pojkvänner. De som skadar mer än de smakar har ingenting i mitt liv att göra.
Bete er eller gå!
Jag är nöjd med mitt liv nu, det är bara du som förpestar det titt som tätt, inse det någon j-a gång och lägg ner eller lämna mig ifred. Jag vill omges med positiva människor, såna som åtminstone försöker leva ett liv utan att välja in skit medvetet.
Så trött nu på dig och ditt sätt. Dina ursäkter betyder inte ett skit, varken från din käft eller i mitt öra så bara lägg av. Och dina lögner är vidriga, detta gör dig till en vidrig människa som bara kör över folk.
Känner fler som dig men de vet sin plats så de förstör inte för mig, de förstör mer för sig själva och det får de ju gärna göra om de väljer det. MEN DU, du suger ur en kraft, smyger in bakifrån när man tror allt är lugnt och sätter tänderna i en.
Du gräver din egna grav för en dag har du gått alldeles för långt och då kommer du förlora mer än jag gör, du förlorar mig och jag någon som dig, det kan jag leva med.
Blä!!!